Förstår att mina chanser här är försvinnande små - så får väl se det som en chans att skriva av mig i terapeutiskt syfte.

Historien skulle kunna göras hur lång som helst, men kortvarianten är

När jag miste en nära anhörig så vart jag djupt deprimerad. En pressad jobbsituation och barn med funktionshinder bidrog likväl.
Jag ådrog mig stora skulder, jag som varit ytterst försiktig med att ens delbetala någonting.
Inte för att unna mig någon lyx, utan för att jag inte orkade med min dåvarande situation.

Lånade för att försörja min familj.
Då, som låginkomsttagare så vart det givetvis ohållbart.
Men min tanke var alltid att det skulle få ett slut, när det inte gick längre.

Hade det inte varit för jourhavande präst som svarade i telefon - så hade jag inte suttit här och skrivit.

Planerna gick i stöpet (tack och lov!).
Jag hamnade på psykiatrisk avdelning, började medicinera och fick perspektiv på saker och ting.
Min sambo var på vippen att söka om ensam vårdnad. Mina barn är mitt allt.

Lyckades ta ett samlingslån där månadskostnaderna för mina dumma lån sänktes från 13000/mån till 4500kr/mån. Men det fanns fortfarande utgifter jag inte kunde hantera.
Hade mycket kontakt med fodringsägarna och deras anlitade inkassobolag.
Slutade på jobbet som genererade alldeles för lite, då jag tänker återbetala varenda krona - helst så snart som möjligt.

Nu har jag ett mer välbetalt jobb, men jag är såpass ny så jag inte hunnit få min första löneutbetalning än.
Har kronofogden över mig, som gör hembesök i veckan. Att denne ska inkassera skulden förstår jag, det är ingen konstighet.
Men därmed försvinner mitt samboliv, bostad, umgängesrätt med barnen blir ett stort hinder för att jag ska kunna leva vidare.

Stressen och pressen tär på mig något enormt.
Hade det funnits någon som kunnat låna mig 105 000 så hade det varit en nytändning.
Jag skulle givetvis återbetala dessa pengar, minst lika snabbt som när kronofogden gör löneutmätning - men då hade jag förhoppningsvis haft min familj och mitt boende intakt.

Jag är en hederlig person som alltid försöker hjälpa mina medmänniskor - och jag har aldrig bett om något för egen räkning. Om det bara fanns ett sätt...

Om någon vill diskutera detta, oavsett om du sitter illa till eller har resurser så du klarar dig och därtill, så är ni välkommen att maila hultsan@hotmail.com

Ta hand om er allesammans!